Vad det är som gör det svårt med individuell lönesättning i stordriften? Vi har ju redan nämnt att en specifik bussindivid i stordriftsområden kan ha rätt många förare per trafikdygn. 12-13 stycken är inget ovanligt. Lägt därtill mer eller mindre obemannade ytterdepåer, och det blir plötsligt väldigt svårt att avgöra vilka förare som orsakar vilka skador på vilka fordon.
Det finns inga anställda på storbolagen som inspekterar fordonen mellan varje förarbyte, och inte heller åker med under cover för att kolla upp förarna. Det finns inga pengar och resurser till sånt, helt enkelt.
Jag har ju min lösning såklart, vilken är beprövad lite varstans i Sverige. Det är att man minskar storleken på trafikområdena, och därmed låter bli att skifta runt anonyma bussar mellan olika depåer i ett gigantiskt trafikområde flera gånger i veckan. Man håller sina bussar på sin depå, har folk på depåerna som har koll, både på bussarna och de anställda. Dvs motsatsen till anonym stordrift.
Men jag får ju höra att jag är landsbygdsextremist och vill fördyra verksamheten, då jag nämner upplägg med t.ex underentreprenörer som t.ex finns i Knutby sedan 2012, och i Rimbo fram till 2017. Samt som även finns i ett otal andra län såklart. Upplägg som rent driftmässigt fungerar väldigt bra, förutsatt att depån får starta med egna nya bussar från början.
Man måste inte ha underentreprenörer heller, utan samma upplägg kan fungera inom områden där större bolag utgår från mindre depåer, men då gäller det att ha motsvarande bemanning och koll som en underentreprenör skulle ha. Samt låta bli att skifta bussar mellan depåerna flera gånger per trafikdygn.
