Klubbacken-bussen

[Handen-Benke]

Jag satt alltid bakom föraren som verkade både snäll, tuff och tuggade tuggummi. Jag kollade in varenda manöver och tyckte det var spännande med den mullrande motorn där fram. Jag lekte till och med "buss" med min cykel på Klubbacken med hållplatser, avgångstider och så vidare. På vintern "henkade" man efter bussen, fast det var både farligt och lite läskigt.
Jag fick senare uppleva (åka med) Metropol, Capitol, Büssing på den linjen.
Vi byggde kärror och svepte ner för Klubbacken, förbi Anderssons kiosk och ända ner till båtklubben. Det gick undan. Kälke på vintrarna.
I bärjan av 70-talet blev det då dax att själv sätta mig bakom CF-ratten i Björknäs under läraren Rosengrens instruktioner.
Vilken högtidsstund! Sedan efter grundutbildningen blev placeringen i Handen med CR 110:or, CF:are, Volvo m.fl.

[Mr H]

Jag satt alltid bakom föraren som verkade både snäll, tuff och tuggade tuggummi. Jag kollade in varenda manöver och tyckte det var spännande med den mullrande motorn där fram. Jag lekte till och med "buss" med min cykel på Klubbacken med hållplatser, avgångstider och så vidare. På vintern "henkade" man efter bussen, fast det var både farligt och lite läskigt.
Jag fick senare uppleva (åka med) Metropol, Capitol, Büssing på den linjen.
Vi byggde kärror och svepte ner för Klubbacken, förbi Anderssons kiosk och ända ner till båtklubben. Det gick undan. Kälke på vintrarna.
I bärjan av 70-talet blev det då dax att själv sätta mig bakom CF-ratten i Björknäs under läraren Rosengrens instruktioner.
Vilken högtidsstund! Sedan efter grundutbildningen blev placeringen i Handen med CR 110:or, CF:are, Volvo m.fl.

Otroligt, din historia kan lika bra vara min!
Frågan är om du åkte linje 16A, 161, 136 och/eller linje 135? Ja Büssingen kan du väl bara ha åkt på linje 135. Min historia är linje 161 där vi glatt "kappkörde" med Capitolen på linje 161 nerför Klubbacken med våra cyklar och trampbilar. Den vänlige Olofsson som körde lät oss alltid vinna förmodligen mest av säkerhetsskäl! Olofsson älskade f.ö korta linjer så han flyttade i början av 60-talet över till linje 131 vilket ju var det kortaste man kunde hitta!

Du säger att motorn satt fram. Vad är det för typ av buss som du kommer ihåg? En "Dogg" kanske rentav ett "Höghus"? Bilden nedan är tagen vid hpl Selmedalsvägen år 1958 efter en väl utförd kappkörning med linje 161 nerför Klubbacken. Observera den solida hållplatsen, den kraftiga tavlan och papperskorgen av stål! Den som försökte göra åverkan på dessa ting fick nog mest skylla sig själv. Vanligtvis slutade dock inte kappkörningen med 161:an vid hpl Selmedalsvägen utan nedanför branten vid den blivande "Sätta-snigel-på-ögat-parken!" Vilka minnen!

Mr H

[Gunnar D]

Här väcks minnen av att leka busslinjer med cykel och trampbil!
Det är väl Mr H själv på bilden med hållplatsstolpen och den fina topptavlan? I bakgrunden syns väl Brådstupsvägen med affärslängan och den bensin-/servicestation man tyckte var så märklig med sin udda och moderna integrering i bostadsmiljön. Minns också lekparken med klätterställning och gungbräde.

Mvh Gunnar

[Mr H]

Här väcks minnen av att leka busslinjer med cykel och trampbil!
Det är väl Mr H själv på bilden med hållplatsstolpen och den fina topptavlan? I bakgrunden syns väl Brådstupsvägen med affärslängan och den bensin-/servicestation man tyckte var så märklig med sin udda och moderna integrering i bostadsmiljön. Minns också lekparken med klätterställning och gungbräde.

Mvh Gunnar

Ja på alla frågor/påståenden med tillägget att det var just den lekparken som senare blev "Sätta-snigel-på-ögat-parken". Det var nämligen i den parken "informationen" från barnen till de som fuskade med TV-licensen spelades in. Men det var förstås långt senare!

Mr H

[Gunnar D]

Denna nybehandlade reprisbild visar 161:an när den nyss anlänt till Mälarhöjden från Klubbacken på morgonen 24 aug 1963.

Mvh Gunnar

[HJP]

****
Jisses vilka minne som väcks i denna tråd! 
Jag bodde i andra änden av linjen, och minns när den kom - vi skulle få en egen busslinje!
Min syster och jag, fick åka ett varv på linjen, bara för att prova den. Vilket äventyr! Jag tror att det var ett "höghus", vi åkte med. Vilket år kan det ha varit?
Senare, när jag gick i folkskolans klass 8, praktiska linjen, och var ute på praktik, åkte jag Gillegatan-Mälarhöjden, varannan vecka, och vidare med spårvagn 16.
Höstterminen 1960, var det så dags att börja i yrkesskolan, då åktes linjen varje dag, för inte orkade man gå 8-10 minuter till spårvagnen....
Jag såg att ingen betalade, eller visade upp något kort. De hälsade bara "God morgon", och satte sig. En morgon tog jag mod till mig, och gjorde likadant. Det kändes jättekonstigt, och jag hade en känsla av att föraren tänkte: "Vad nu?!", men han sade ingenting. Så fortsatte det en tid, tills han sa att jag måste visa kortet.
Många år senare, körde jag själv linjen med H32 Büssing. Jag gillade det, men förstår inte riktigt varför Olofsson gillade dessa korta linjer så mycket, att han t.o.m. valde 131:an, som jag också kört. Men smaken är väl olika.



Repriserar min bild på H10 6620, i vändslingan vid Gillegatan. Det är den enda bild jag har från denna linje. Den är från 1980-talet.
Man kan se, till vänster, att bussen inte står intill kantstenen, Slingan är byggd för vänstertrafik, och passade aldrig för högertrafiken. Numera är den borttagen.

[Mr H]

****
Jisses vilka minne som väcks i denna tråd! 
Jag bodde i andra änden av linjen, och minns när den kom - vi skulle få en egen busslinje!
Min syster och jag, fick åka ett varv på linjen, bara för att prova den. Vilket äventyr! Jag tror att det var ett "höghus", vi åkte med. Vilket år kan det ha varit?
Senare, när jag gick i folkskolans klass 8, praktiska linjen, och var ute på praktik, åkte jag Gillegatan-Mälarhöjden, varannan vecka, och vidare med spårvagn 16.
Höstterminen 1960, var det så dags att börja i yrkesskolan, då åktes linjen varje dag, för inte orkade man gå 8-10 minuter till spårvagnen....
Jag såg att ingen betalade, eller visade upp något kort. De hälsade bara "God morgon", och satte sig. En morgon tog jag mod till mig, och gjorde likadant. Det kändes jättekonstigt, och jag hade en känsla av att föraren tänkte: "Vad nu?!", men han sade ingenting. Så fortsatte det en tid, tills han sa att jag måste visa kortet.
Många år senare, körde jag själv linjen med H32 Büssing. Jag gillade det, men förstår inte riktigt varför Olofsson gillade dessa korta linjer så mycket, att han t.o.m. valde 131:an, som jag också kört. Men smaken är väl olika.



Repriserar min bild på H10 6620, i vändslingan vid Gillegatan. Det är den enda bild jag har från denna linje. Den är från 1980-talet.
Man kan se, till vänster, att bussen inte står intill kantstenen, Slingan är byggd för vänstertrafik, och passade aldrig för högertrafiken. Numera är den borttagen.

Nej Olofssons förkärlek för kortlinjer är svår att förstå. Möjligen kan jag tänka mig att han gillade det sociala med att känna alla passagerare som morsade på honom. Sedan att han bytte från linje 161 till linje 131 kan ju bero på bättre tjänster där eftersom det var en heldagslinje och man slapp delad tjänst. Man kan ju undra hur många slängar man gjorde per dag på linje 131 upp och ned för backen!

Mr H

[HJP]

Nej Olofssons förkärlek för kortlinjer är svår att förstå. Möjligen kan jag tänka mig att han gillade det sociala med att känna alla passagerare som morsade på honom. Sedan att han bytte från linje 161 till linje 131 kan ju bero på bättre tjänster där eftersom det var en heldagslinje och man slapp delad tjänst. Man kan ju undra hur många slängar man gjorde per dag på linje 131 upp och ned för backen!

Mr H

****
Ja, det ligger nog mycket i detta.
På 131:an slapp han åtminstone komma ihåg linjesträckningen. Uppför backen, nedför backen. Inte mycket att ta miste på 
Sedan hade han ju rasterna vid Liljeholmen, och träffade, på så vis, kollegorna lite oftare. Det har också ett värde.

[Lars-Håkan_E]

Nej Olofssons förkärlek för kortlinjer är svår att förstå. Möjligen kan jag tänka mig att han gillade det sociala med att känna alla passagerare som morsade på honom. Sedan att han bytte från linje 161 till linje 131 kan ju bero på bättre tjänster där eftersom det var en heldagslinje och man slapp delad tjänst. Man kan ju undra hur många slängar man gjorde per dag på linje 131 upp och ned för backen!

Mr H

131:an var en fasa att bli utlånad till och innan man "gjort sig ett namn" var det ju där man hamnade, om jag minns rätt hann man med 30-32 varv på en tjänst där. 165:an var vad man hoppades på vid utlåning till Nyboda

[Mr H]

131:an var en fasa att bli utlånad till och innan man "gjort sig ett namn" var det ju där man hamnade, om jag minns rätt hann man med 30-32 varv på en tjänst där. 165:an var vad man hoppades på vid utlåning till Nyboda

Kan jag tänka mig! Skönt för kåren då att det fanns någon/några som frivilligt tog på sig sådana tjänster!
En sådan här diskussion väcker verkligen minnen! Kommer ihåg när det hus byggdes där snedhissens ingång nu ligger i och linje 131 skulle läggas om då man skulle jobba med "ingångsportalen" från Nybohovsbacken. Linje 131 lades då först om att gå Nybohovsgränd (v) och sedan Nybohovsgränd lokalgatan (h) och därefter som man då kunde köra jämnsmed
det nuvarande huset till vändslingan. Detta gick på tok, H21:an fick en elak repa i lacken när den skulle böka sig in svängande genom lokalgatans portal. Försöket avblåstes och 131:an fick vända fortsättningsvis i Nybohovsbacken före portalen. Det var en kämpig dag för Olofsson allt medan infödingarna gapande betittade och kommenterade SS-försöket!

Det sägs att Nybohovsbacken är så bred därför att bussen skulle ha möjlighet att vända genom "rundpall" i olika nivåer på backen efter byggandets behov. Någon som vet om det ligger någon sanning i det? Sedan återstår den eviga frågan varför linje 131 som heldagslinje fick sitt nummer redan år 1960 då linje 13 som anslutningen annonserades till endast var en högtrafiklinje? Linje 162 kanske den borde ha hetat eller kanske ännu hellre linje 141 så hade man sluppit att byta linjenummer vid omläggningen till t-banan.

Mr H

[Mr H]

****
Ja, det ligger nog mycket i detta.
På 131:an slapp han åtminstone komma ihåg linjesträckningen. Uppför backen, nedför backen. Inte mycket att ta miste på 
Sedan hade han ju rasterna vid Liljeholmen, och träffade, på så vis, kollegorna lite oftare. Det har också ett värde.

Hm jag ser framför mig slingan vid Årstadal och på den tiden så fanns väl tx i Brännkyrkahallen? Men visst det var ju ändå gångavstånd om man jämför med en mer isolerad rast i Mälarhöjden. Klart att den kollegiala delen  antagligen spelade stor roll!

Mr H

Mr H

[Gunnar D]

****
Jisses vilka minne som väcks i denna tråd! 
Jag bodde i andra änden av linjen, och minns när den kom - vi skulle få en egen busslinje!
Min syster och jag, fick åka ett varv på linjen, bara för att prova den. Vilket äventyr! Jag tror att det var ett "höghus", vi åkte med. Vilket år kan det ha varit?
Senare, när jag gick i folkskolans klass 8, praktiska linjen, och var ute på praktik, åkte jag Gillegatan-Mälarhöjden, varannan vecka, och vidare med spårvagn 16.
Höstterminen 1960, var det så dags att börja i yrkesskolan, då åktes linjen varje dag, för inte orkade man gå 8-10 minuter till spårvagnen....
Jag såg att ingen betalade, eller visade upp något kort. De hälsade bara "God morgon", och satte sig. En morgon tog jag mod till mig, och gjorde likadant. Det kändes jättekonstigt, och jag hade en känsla av att föraren tänkte: "Vad nu?!", men han sade ingenting. Så fortsatte det en tid, tills han sa att jag måste visa kortet.
Många år senare, körde jag själv linjen med H32 Büssing. Jag gillade det, men förstår inte riktigt varför Olofsson gillade dessa korta linjer så mycket, att han t.o.m. valde 131:an, som jag också kört. Men smaken är väl olika.

Busslinje 16A/161 ska ha startat 1952.
En annan fördel med att vara placerad på linje 161 var väl att man alltid var ledig SoH!

/Gunnar

[Ulf Berlin]

Det sägs att Nybohovsbacken är så bred därför att bussen skulle ha möjlighet att vända genom "rundpall" i olika nivåer på backen efter byggandets behov. Någon som vet om det ligger någon sanning i det? Sedan återstår den eviga frågan varför linje 131 som heldagslinje fick sitt nummer redan år 1960 då linje 13 som anslutningen annonserades till endast var en högtrafiklinje? Linje 162 kanske den borde ha hetat eller kanske ännu hellre linje 141 så hade man sluppit att byta linjenummer vid omläggningen till t-banan...

Mr H

"Redan"1960 var väl tankarna så långt gångna inför T-banans numrering m m och därför ansågs väl detta vara ett lämpligt linjenummer för denna sträcka(för att slippa omnumrering 4 år senare?)?/Ulf

[Mr H]

Busslinje 16A/161 ska ha startat 1952.
En annan fördel med att vara placerad på linje 161 var väl att man alltid var ledig SoH!

/Gunnar

Olofsson hade jobbat så pass länge vid spårvägen så jag tror att han slapp helgtjänst ändå vid den här tidpunkten.
Vad hette det förresten när man hade stadiga M-F tjänster? Har jag glömt.

Mr H

[Mr H]

"Redan"1960 var väl tankarna så långt gångna inför T-banans numrering m m och därför ansågs väl detta vara ett lämpligt linjenummer för denna sträcka(för att slippa omnumrering 4 år senare?)?/Ulf

Ja och då borde ju linjen hetat 141. Linje 131 var ju fel redan från början. Olikt SS kan man tycka.
I och för sig fanns väl linje 141 provisoriskt redan 1960 i och med avstängningen av tunneln i Hägerstensåsen.
Kanske det spelade roll. Finns i och för sig annat som förvånar också vad gäller linjenumreringen. Varför linje 66
blev linje 143 och inte 146 och varför linje 68 inte kom att heta 148 ex.vis.

Mr H