H25 Büssing för 47 år sedan

[Gunnar D]

Det som inte var så intressant då är mer intressant nu. S:t Eriksplan 3 juli 1967.

Mvh Gunnar

[BengaB40]

Hej! Härlig tidsbild! Upplevde Buessing-bussarna i vänstertrafikens Stockholmsvimmel som exotiska rullande "glasverandor" med dåtidens vackra färgsammansättning! Men känslan försvann definitivt vid dagen H, i och med den stora drösen av nylevererade mörkröda ditos......!  Hälsn. BengaB40

[TageK]

En härlig bild med Vauxhall Victor och PV 544 . Den gamla röda SL-färgen var absolut snyggare än den s.k. "oxblodsröda" som senare infördes.
Har du fler sådana bilder?
Tage

[HJP]

Det som inte var så intressant då är mer intressant nu.

Mvh Gunnar

****
Så sant som det var sagt.
Får hålla med om att denna färgsättning på Büssing, var mycket snygg.
Lägg märke till hur långt in i hjulhuset, framhjulen sitter. Det var lite lurigt med H25:orna.

HJP

[Peter Rost]

Trevligt!

Korsningen Odengatan Torsgatan?

/Peter

[Mr H]

****
Så sant som det var sagt.
Får hålla med om att denna färgsättning på Büssing, var mycket snygg.
Lägg märke till hur långt in i hjulhuset, framhjulen sitter. Det var lite lurigt med H25:orna.

HJP

Ja det är en elegant färgsättning ej att förglömma de roliga prickiga sätena inuti!
Vilken möda man lade ner på smak en gång i tiden och så väl man lyckades!

De förare jag pratat med som kört H25/H26 har inte gillat bussarna främst av det
skäl som du säger de indragna framhjulen. Förare som var lite av trottoarskrapare
fick snabbt lära om för att inte fastna i räcken, stolpar etc. H27 har de jag pratat med
gillat bättre speciellt den halvautomatiska "vario-växellådan".

F.ö, med all respekt för de som idag diggar Büssing, så håller jag med Benga B40 att dagen H
blev Büssing alldeles för många, för tråkiga och dessutom hade man i friskt minne vad de hade
ersatt! Men, men tiden läker alla sår heter det ju!

Mr H

[HJP]

Ja det är en elegant färgsättning ej att förglömma de roliga prickiga sätena inuti!
Vilken möda man lade ner på smak en gång i tiden och så väl man lyckades!

De förare jag pratat med som kört H25/H26 har inte gillat bussarna främst av det
skäl som du säger de indragna framhjulen. Förare som var lite av trottoarskrapare
fick snabbt lära om för att inte fastna i räcken, stolpar etc.

Mr H

****
Ja, de ljust grå sätena, med röda vita och svarta "stänk", var betydligt trevligare än de gröna, som kom senare.

På vintern, när det var is vid hållplatserna, var det ofta svårt att få grepp, när man skulle stanna. Då var det ett vanligt knep att lägga däcksidan mot trottoarkanten, som bromshjälp. Man upptäckte förstås att paraplyer och hattar låg risigt till, hos de väntande trafikanterna.

HJP

[Gunnar D]

Korsningen Odengatan Torsgatan?

/Peter

Nja, snarare S:t Eriksplan (Rörstrandsgatans resp Odengatans förlängning). Capitolen i bakgrunden går på Torsgatan.

H27 har de jag pratat med gillat bättre speciellt den halvautomatiska "vario-växellådan".

F.ö, med all respekt för de som idag diggar Büssing, så håller jag med Benga B40 att dagen H
blev Büssing alldeles för många, för tråkiga och dessutom hade man i friskt minne vad de hade
ersatt! Men, men tiden läker alla sår heter det ju!

Mr H

Håller helt med! Att köra H32 var inte roligt men 4220 var ett lysande undantag! Körde en gång H27 på en innerstadslinje och den var pigg och rolig att köra!

/Gunnar

[Peter Rost]

De förare jag pratat med så tyckte de att H27:an var piggare att köra, jämfört med H32. Men hur var köruppfattningen mellan dubbeldäckarna H31, och H33?

Själv har jag provkört H32, på inhängnat område men det räknas knappast.

[HJP]

De förare jag pratat med så tyckte de att H27:an var piggare att köra, jämfört med H32. Men hur var köruppfattningen mellan dubbeldäckarna H31, och H33?

Själv har jag provkört H32, på inhängnat område men det räknas knappast.

****
Det stämmer. H27 var piggare än H32. H31 var något piggare än H33, men enligt min mening, var H32 och H33 bättre att köra, med hänsyn till att de var modernare modeller, och därigenom komfortablare för övrigt.

HJP

[Railmaster]

Hur var körupplevelsen av H32 jämfört med H34?

[HJP]

Hur var körupplevelsen av H32 jämfört med H34?

****
Kanske svårt att redogöra för en känsla, men H32 kändes robust och tyst, men lite trög, tycker jag. H34 hade en mycket skön körställning, och en härlig bromspedal, när man vant sig, efter en stund. Dessa vagnar skramlade dock mycket. Det kändes som att allt satt löst. Hårdare motorljud, än H32.

[Gunnar D]

Hur var körupplevelsen av H32 jämfört med H34?

Föredrog H34 klart trots skrammel.
H32 hade för liten lutning på ratten, reglagen sämre placerade, svårt att anpassa bromsverkan främst vid halt väglag och den allmänna segheten. Kändes dock välbyggda.

Min första förartjänst på egen hand var en sen tjänst en fredag i mars 1971. Jag fick en seg H32 på linje 147 och när den fullsatta bussen skulle upp på "Åsen" i backen på Bäckvägen trodde jag att den inte skulle orka upp. Två varv i timmen på 147:an hela tjänsten och jag undrade vad jag hade gett mig in i. Nästa alla linjer i Nyboda blev tråkiga mycket p.g.a. H32. Men återigen, 4220 med sin runda blinkersknopp var en riktig sprinter!

Annorlunda med H34 i Hammarby där alla linjer blev roliga, även 190:an. Bra servostyrning och bromsverkan var lätt att dosera även om pedalen någon gång fick tryckas i botten för att bussen skulle stanna. En modern dieselmotor med härligt motorljud! Men OK, H34 på 742:an var inte så bra.

/Gunnar

[BengaB40]

Hej! Kul det där med motorljud! Som passagerare och oftast sittande på favoritplatsen längst bak kunde jag bara gratulera förarna av Buessingbussarna att de slapp sitta i närheten av det oharmoniska lätet som närmast upplevdes som raspningar och rosslingar vid svår influensa innan man hostade ut en "sabbatsbergare"! Förlåt Buessing-anhängare men kunde inte låta bli att störa denna soliga sommardag, när minnena rinner till!  Hälsn. BengaB40

[HJP]

Föredrog H34 klart trots skrammel.
H32 hade för liten lutning på ratten, reglagen sämre placerade, svårt att anpassa bromsverkan främst vid halt väglag och den allmänna segheten. Kändes dock välbyggda.

Min första förartjänst på egen hand var en sen tjänst en fredag i mars 1971. Jag fick en seg H32 på linje 147 och när den fullsatta bussen skulle upp på "Åsen" i backen på Bäckvägen trodde jag att den inte skulle orka upp. Två varv i timmen på 147:an hela tjänsten och jag undrade vad jag hade gett mig in i. Nästa alla linjer i Nyboda blev tråkiga mycket p.g.a. H32. Men återigen, 4220 med sin runda blinkersknopp var en riktig sprinter!

Annorlunda med H34 i Hammarby där alla linjer blev roliga, även 190:an. Bra servostyrning och bromsverkan var lätt att dosera även om pedalen någon gång fick tryckas i botten för att bussen skulle stanna. En modern dieselmotor med härligt motorljud! Men OK, H34 på 742:an var inte så bra.

/Gunnar

****
Håller med dig. Om Leyland hade fixat skramlet, så skulle jag också ha föredragit H34. Förarplatsen - och därmed körglädjen - var mycket bättre än den Büssing-konstruktörerna fått till.
Jag var väl lite "Büssingskadad", eftersom jag var på Hornsberg och Nyboda. Ibland blev man utlånad till Söderhallen och Hammarby, då fick man känna sig lite ovan, innan man blev varm i kläderna.

HJP