Zingo på Långsjö torg

[Mr G]

A74247 (tycker jag att det ser ut som) inväntar avgångstid på Långsjö torg i mars 1969. Kanhända har bussföraren inhandlat en Zingo i kiosken intill, vilken han nu avnjuter innan det är dags att köra vidare mot Telefonplan och Solberga.

[Mats Karlsson]

A74247 (tycker jag att det ser ut som) inväntar avgångstid på Långsjö torg i mars 1969. Kanhända har bussföraren inhandlat en Zingo i kiosken intill, vilken han nu avnjuter innan det är dags att köra vidare mot Telefonplan och Solberga.

Jag förstår föraren. Zingo var ju "försvinnande god" enligt reklamen på den tiden. Jag minns när jag första gången såg denna reklamskylt. Det var 1964 på skolreseutflykt någonstans mellan Borås och Göteborg. Kanske var det i Grönkullen? Där fanns i varje fall en kiosk på vänster sida där vår buss stannade för en liten rast. Oj, vad sugen jag blev på Zingo, men jag var för snål för att köpa någon. Vi kom från djurparken i Borås och skulle till Göteborg, så det gällde att fickpengarna skulle räcka till ett rejält Lisebergsbesök där. Bussen som vi åkte i? Jo, en Scania-Vabis B66/VBK från 1963. Ny och flott på den tiden!

[Staffan Sävenfjord]

Zingo - eller Ingo som den från början hette efter en viss boxare - var en alldeles utmärkt dryck fram till cirka 1968. Då ändrades receptet och det blev enligt mitt tycke en rejäl försämring i smaken. Dessutom kom den i chokladsmak (!) och banansmak. De båda senare blev dock inte långvariga.

[Mr G]

Det är mycket man får lära sig på Buss-snack. Jag minns att jag tyckte om Zingo väldigt mycket när den var ny. Var lite annorlunda mot Loranga, som var den apelsinläsk som fanns i mina bygder. Sen kom Fanta, och där lyckades man med att få till ytterligare en apelsinsmak. Men om jag dricker idag tycker jag att alla smakar likadant. Jag har inte reflekterat så mycket varför, smaklökarna förändras väl över åren, men att Zingo också hade förändrats hade förbigått mig. De få gånger jag har druckit den i modern tid, har jag dock varit helt klar på att det inte var samma smaksensation som när den var ny.

[Staffan Sävenfjord]

Det är mycket man får lära sig på Buss-snack. Jag minns att jag tyckte om Zingo väldigt mycket när den var ny. Var lite annorlunda mot Loranga, som var den apelsinläsk som fanns i mina bygder. Sen kom Fanta, och där lyckades man med att få till ytterligare en apelsinsmak. Men om jag dricker idag tycker jag att alla smakar likadant. Jag har inte reflekterat så mycket varför, smaklökarna förändras väl över åren, men att Zingo också hade förändrats hade förbigått mig. De få gånger jag har druckit den i modern tid, har jag dock varit helt klar på att det inte var samma smaksensation som när den var ny.

Gamla Zingo påminde mest om den dryck som i Norge går under namnet Solo. På 1950-talet fanns det även en svensk läskedryck med namnet Solo och den var ganska lik Ingo/Zingo i smaken. Kostade 35 öre hos "dreckabilen" om man hade "flaska" med sig. Lika mycket som en bakelse hos "brö'bilen", som kördes av farbror Elof och som sedan till min stora glädje blev bussförare vid Stadsbussar i Borås och som jag ofta fick följa med när han körde buss. Så läskedryckerna har hållit sig ganska bra i pris i förhållande till bakelserna.