Busskonduktör

[Ingwar Åfeldt]

En sedan länge utdöd yrkesgrupp är busskonduktörerna. Förr i tiden, runt Hedenhös eller så, fanns det ju en konduktör på praktiskt taget varje buss. Icke så idag, både på gott och ont. Eftersom jag tillhör de som en gång i tiden tillhörde busskonduktörerna tänkte jag visa några bilder på sånt som var del av busskonduktörens vardag.

Börjar med en bild på en typisk busskonduktör (beklagar bildens dåliga kvalitet men den är den enda jag har).


Iklädd Busstrafiken Stockholm - Södertörns uniform och med en lagom barsk min fångade en kompis mig på denna bild hösten 1959 som ganska nybliven busskonduktör.

En viktig del var naturligtvis en buss och det var då nästan alltid en buss med två dörrar, en framtill och en på mitten, eller 1-1-0 som man väl numera uttrycker det.


BSS vagn 171. Linje 1 Stockholm (Ringvägen) - Vendelsö (Tyrestavägen) trafikerades nästan till 100% med konduktörsbemannade vagnar.

Som ordinarie konduktör blev jag utrustad med en Almex biljettmaskin. Extrapersonalen fick en biljettlåda med en herrans massa biljetter i olika valörer att riva av i önskat totalbelopp.


Bilden visar tre olika biljettyper. Överst den viktigaste, min fribiljett. Därunder en Almex-biljett och längst ner en biljett av den typ som extrapersonalen sålde.


Något som ofta tillämpades på BSS vid helger och veckoslut var att de förstärkningsvagnar som sattes in t ex från Dalarö söndag eftermiddag inte hade någon egen konduktör. Istället fick konduktören på den ordinarie bussen, efter att ha tagit betalt av de resande, kliva av och vänta på efterföljande förstärkningsvagn och ta betalt även av de resande. Dessa förstärkningar utgjordes ofta av ovanstående mindre vagntyper.

Tjänstgöringen vill jag minnas var upplagd så att man jobbade 5 dagar och var ledig den sjätte, lite osäker är jag dock, det är ju som sagt några år sedan detta tilldrog sig (cirka 50). Tjänsterna fanns på en blankett som samtidigt utgjorde en passagerarrapport. Passagerarna skulle alltid räknas. Rapporten fylldes i och lades i en låda vid tjänstens slut.


Uppe i högra övre hörnet framgår också klockslaget när man skulle göra den dagliga redovisningen, i detta fallet kl 17.15. Som synes var detta en sen tjänst, började i Handen kl 16.25 med en så kallad rundtur. Från Handen till Vendelsö (linje 1) och in till Stockholm. Från Stockholm raka spåret tillbaka till Handen. Då hade man fullbordat ett varv runt sjön Drevviken.

De förkortningar som finns betyder följande:
H = Handen (bussgaraget)
Tv = Tyrestavägen (Vendelsö)
St = Stockholm (Ringvägen)
Ru = Handen (Runstensvägen)
Nv = Norrbyvägen
N = Norrby
Skå = Skogås
Trå = Trångsund
Fi = Finntorp
Ek = Ekstubben
Gu = Gudö
T = Tyresö

Efter min tid hos BSS fortsatte jag min konduktörskarriär hos Stockholms Spårvägar, men det är en annan historia.

M v h
Ingwar

[Roland Hn]

Yrkesgruppen är tydligt saligen avsomnad, men än återstår en rest av dessa stolta män och kvinnor. Själv gjorde jag några vändor i denna stolta yrkeskår. Jag lät min välvilja lysa över SJ:s Sundbybergs och Ulriksdals garage. För att sedan fortsätta i Spårvägen. Söderhallen och Brännkyrka. När jag såg ditt inlägg flödade nostalgin.
Roland?

[Björn Forslund]

Ack ja..
Minns mina unga år när jag följde med farsan när han körde på BSS. Minns min första kontakt med "blåa Toy", alltså tuggummit Stimorol, som en kondis bjöd på!

[Björn Forslund]

170-vagnarna (170-175) var populära. de första vid BSS med BF73-chassi o  tryckluftbromsar.  Samma chassi som de aluminium(lättmetall)-karosserade 180-vagnarna. BSS 174 o 175 var tidiga ex med alu-kaross. 170-173 hade SKV:s Boxerkaross o slutade sina dagar i Pakistan.

[Ingwar Åfeldt]

Yrkesgruppen är tydligt saligen avsomnad, men än återstår en rest av dessa stolta män och kvinnor. Själv gjorde jag några vändor i denna stolta yrkeskår. Jag lät min välvilja lysa över SJ:s Sundbybergs och Ulriksdals garage. För att sedan fortsätta i Spårvägen. Söderhallen och Brännkyrka. När jag såg ditt inlägg flödade nostalgin.
Roland?

Kul, en f d kollega! Jag hamnade också först i Söderhallen när jag började vid Spårvägen. Fast tjänst på linje 2 och 5 (delade tjänster). Jag begärde mig dock till Brännkyrka efter ett halvår och fick V2 (vagn 2, släpet) på linje 14.

M v h
Ingwar

[Ingwar Åfeldt]

170-vagnarna (170-175) var populära. de första vid BSS med BF73-chassi o  tryckluftbromsar.  Samma chassi som de aluminium(lättmetall)-karosserade 180-vagnarna. BSS 174 o 175 var tidiga ex med alu-kaross. 170-173 hade SKV:s Boxerkaross o slutade sina dagar i Pakistan.

Hej Björn,

Ja, 170-vagnarna var populära även bland konduktörerna liksom 180-vagnarna. 174 och 175 hade ett lite säreget utseende och det i positiv mening. Jag tyckte de var mycket snygga. Sorgligt öde för 170-173!

M v h
Ingwar

[Roland Hn]

Kul, en f d kollega! Jag hamnade också först i Söderhallen när jag började vid Spårvägen. Fast tjänst på linje 2 och 5 (delade tjänster). Jag begärde mig dock till Brännkyrka efter ett halvår och fick V2 (vagn 2, släpet) på linje 14.

Jag började med fast kondistjänst på 73:an. När jag inte räckte till vid nästa placering, blev det flytt till Brännkyrkahallen. Fast tjänst på 14 v1 tillsammans med en legend som förare Olle Rockis om han är bekant. Efter ett och ett halvt år övergick jag till det som jag hade börjat med och fortsatt med till pankis.
Roland?

[Ingwar Åfeldt]

Jag började med fast kondistjänst på 73:an. När jag inte räckte till vid nästa placering, blev det flytt till Brännkyrkahallen. Fast tjänst på 14 v1 tillsammans med en legend som förare Olle Rockis om han är bekant. Efter ett och ett halvt år övergick jag till det som jag hade börjat med och fortsatt med till pankis.
Roland?

Jodå, Olle Rockis jobbade jag med ett par gånger vid övertidsarbete. Annars jobbade jag tillsammans med Rune Andersson, en mycket trevlig man.

Busskonduktörsjobb blev det endast på fridagar. 73:an åkte jag aldrig. Istället blev det 32, 36, 41, 42, 53, 65, 90 och 91.

M v h
Ingwar

[Rickardo]

Trevliga bilder och historisk dokumentation!

Mvh Rickardo

[Roland Hn]

Hej Björn,

Ja, 170-vagnarna var populära även bland konduktörerna liksom 180-vagnarna. 174 och 175 hade ett lite säreget utseende och det i positiv mening. Jag tyckte de var mycket snygga. Sorgligt öde för 170-173!

M v h
Ingwar

Var några av dessa vagna så kallade plattformsvagnar. BSBV hade några, jag tror att det var 171 och 172.
Roland?

[Björn Forslund]

Hej

Just 170-vagnarna skiljde sig mellan BSS o BSBV.
BSBV hade 170-175 som hade dörrar 1-1-2 , bakplattform o "pyswilson" låda. BSS vagnar var av den vanliga modellen med dörrar 1-1-0 o vanlig manuell låda.

[Roland Hn]

Tack för det svaret.
Men nu kommer jag med en ny. Söderhallen hade ett antal Capitol med fast kondis. Vanligen tursatta på 59:an. Hur många var de och hade dessa något eget littra? Var något annat garage belastade med denna typ?
Roland?

[Björn Forslund]

Hej

De hette H22 o hade fast kondisplats en bit bakom framdörrarna. Hur många de var minns jag inte på rak arm, men de byggdes om till H21- standard. De var avsedda för "tunga linjer" där man inte trodde att föraren skulle klara alla biljetter själv.

[Roland Hn]

Tack för det Björn.
Men var inte H22 en udda typ. Jag tror Söderhallen hade 10 st. Men ett stort men. Mitt minne säger mig att H22 var en Volvo med en konstig automatlåda. Den hade någon form av fördröjning som kunde ställa till problem. Framförallt i korsningen av Drottninggatan i uppförbacken mot Brunkebergstorg. Ex. Bilen på Drottninggatan vinkade fram bussen, bussföraren trampade på gasen, ingenting händer, bilföraren tröttnar och sätter fart och det gör också bussen. Rätta mig om jag har fel.
Roland?

[Roland Hn]

Har ett minne från de tidigare omtalade Capitolerna. Linje 59, stopp vid Slottsbacken, passagerarna går av. Nu var dörrarna på dessa bussar väldigt snabba. De styrdes av kontakter under trappstegen och slog igen så fort man fick bort foten från steget. Vid de här tillfället kom en äldre dam och påkallade uppmärksamhet om att hon ville gå av. Föraren hade full koll på läget. Men damen ropade "Jag skall av här" trampade ner på fotsteget och skulle trycka upp dörren med handen. Problemet var att när hon trampade ner for dörren upp och damen fortsatte i tangentens riktning. Tack och lov återfann hon balansen någon meter från slottsväggen. Det kunde gått väldigt illa.

Kanske inte så intresant men dock ett minne.
Roland?