Lite SL 80-tal...

[Cero]

Det fanns en förare i Brännkyrka som hette Olofsson som körde 161:an stadigt slutet av 50-, början av 60-talet. Den killen älskade kortlinjer men jag tror mest att det berodde på att han fick sådan bra kontakt med en begränsad resandegrupp. Mycket riktigt flyttade Olofsson vidare till 131:an då den linjen tillkom.
Alla resenärer älskade Olofsson och när någon annan körde för omväxlings skull så blev alla oroade att det hade hänt Olofsson något!

Olofsson hade hedersuppdraget att köra mig till dagisfröken på Hökargatan från Klubbacken varje morgon.
Min mamma klev av vid Mälarhöjden för att ta spårvägslinje 16:on in till Slussen medan jag fortsatte ensam med Olofsson som "off the record" släppte av mig vid korsningen med Hökargatan. En dag så glömde han bort mig men kom på det då han nådde hpl Lugntorpsvägen. Då backade han H21:an tillbaka till Hökargatan!

En trevlig prick var Olofsson, man kan undra hur han stog ut med att enbart köra 161:an och senare 131:an.

F.ö så var inte litt H8 några"Höghus", bara litt H15 och H16 som fick smeknamnet av den högre karosshöjden, vilken påstås tillkommit för att det skulle vara möjligt att medföra skidor av normallängd på bakre plattformen! Kanske är det här med skidorna en skröna?

Mr H

Kul med alla gamla historier som en enda bild på från en ynklig liten busslinje i den stora staden kan generera. Själv förefaller jag vara något yngre än de övriga från området så jag har bara Büssing H32 och Scania CR112 som åkminnen. Dessutom hade jag inte så långt till tunnelbanan så åkte jag buss blev det bara en hållplats till nämnda Lugntorpsvägen. Normalt stod bussen och väntade så länge nere vid tunnelbanan att det gick fortare att gå än att ta bussen denna enda hållplats.

Vill inte vara petimeter, men kan ändå inte låta bli att kommentera att gatan heter Hökarvägen. Har svårt att tro att någon skulle släppa iväg sitt barn till dagis idag på det sätt som berättas och antagligen skulle inte bussen stanna i gatukorsningen heller (inte ens off the record). Tiderna förändras.

[HJP]

Känns ineffektivt att sitta av tiden mellan passen, men det var väl så man gjorde förr. Måste ha varit bättre för alla parter att köra första passet och därefter gå över till annan linje och överlåta andra passet till någon som kört annat innan/skulle köra annat efter.

****
Visst vore det bättre!

HJP

[HJP]

Busstrafik Klubbacken - Gillegatan invigdes den 8 september 1952 som linje 16A. Men redan den 9 november samma år ändrades linjenumret till 161.

Den 9 november invigdes också anslutningsbussnätet till den nyligen öppnade t-banan i Västerort och SS fick för första gången tresiffriga linjenummer. Anslutningslinjer till spårvagn och t-bana som tidigare hade hetat 11A, 11B, 11C, 16A, 18A, 19A etc omnumrerades nu till 110-, 160-, 180- resp 190-serierna. Undantaget linje 17A, ringlinjen i Västertorp som anslöt till spårvägslinje 17 vid Personnevägen. 17A fick ha kvar sitt linjenummer fram till den 30 december då linjen nedlades i samband med att spårvägslinje 17 förlängdes till Västertorp.

****
Tack för den informationen. Då hade jag just fyllt 7 år, när 16A började gå. Minns dock inte det linjenumret, utan endast 161 och 135.

HJP

[HJP]

Det fanns en förare i Brännkyrka som hette Olofsson som körde 161:an stadigt slutet av 50-, början av 60-talet. Den killen älskade kortlinjer men jag tror mest att det berodde på att han fick sådan bra kontakt med en begränsad resandegrupp. Mycket riktigt flyttade Olofsson vidare till 131:an då den linjen tillkom.
Alla resenärer älskade Olofsson och när någon annan körde för omväxlings skull så blev alla oroade att det hade hänt Olofsson något!

Olofsson hade hedersuppdraget att köra mig till dagisfröken på Hökargatan från Klubbacken varje morgon.
Min mamma klev av vid Mälarhöjden för att ta spårvägslinje 16:on in till Slussen medan jag fortsatte ensam med Olofsson som "off the record" släppte av mig vid korsningen med Hökargatan. En dag så glömde han bort mig men kom på det då han nådde hpl Lugntorpsvägen. Då backade han H21:an tillbaka till Hökargatan!

En trevlig prick var Olofsson, man kan undra hur han stog ut med att enbart köra 161:an och senare 131:an.

F.ö så var inte litt H8 några"Höghus", bara litt H15 och H16 som fick smeknamnet av den högre karosshöjden, vilken påstås tillkommit för att det skulle vara möjligt att medföra skidor av normallängd på bakre plattformen! Kanske är det här med skidorna en skröna?

Mr H

****
Åkte från Gillegatan varje morgon, från hösttermingnen 1960, t.o.m. vårterminen 1963. Det var alltid samma förare, och man behövde inte visa sitt kort för honom. Då gick det Capitol på linjen. Spårvagn 16 till Årstadal och Metropol på linje 70 till Virkesvägen i Hammarby industriområde, där yrkesskolan låg. En filial till skolan på Polhemsgatan, på Kungsholmen.

HJP

[Mr H]

Det var värst vilka minnen denna bild satte i svang! Jätteroligt!
Visst är det Hökarvägen det ska vara, det var ett par år sedan man lämnade Mälarhöjden nu.

Cero:s slutkläm är speciellt intressant och tankeväckande. "Landet som inte längre finns" har
Astrid Lindgren fyndigt uttryckt det. Det handlar inte bara om Capitoler och Metropoler och busslinjer som inte längre finns utan mer om en kultur och livsstil som är försvunnen för många år sedan! Det är som sagt tankeväckande!

Nej jag kan inte tänka mig att man skickar sina barn till dagis på det här sättet i dag. Sedan var det ju en helt annan modell på barnomsorgen på 50-talet, den var inte så institutionaliserad skulle man kunna säga och alla hjälpte varandra ad hoc har jag i alla fall intryck av.

Jag tänkte vidare på detta i går. Det hände inte varje dag utan när min mamma vid speciella tillfällen hade bråttom att komma tidigt till jobbet. Vanligtvis åkte hon med ända till dagiset. Lustigt var att hela dagisrutinen med 161:an annars var sanktionerad av SS dåvarande trafikdirektör.

Alla på SS visste givetvis vem Olofsson var och trafikdirektören hade sagt
till min mamma när han hörde om hennes bekymmer "Äsch det där kan väl Olofsson fixa!" Förmodligen ett privilegium som man kunde uppbära som SS trafikdirektörs sekreterare! 

Sedan underlättades det hela säkert av att linje 161:s belastning i motrusningsriktningen verkligen var noll och det var ju sträckan Mälarhöjden till Gillegatan i morgonrusningen.

Jag ska kolla upp det där med halvhytt och 161:an med sagesman (som brukar vara mycket tillförlitlig). Annars kan det ju inte varit så lätt att köra enmans med halvhytt, kräver väl nästan en biljettvisiterare på hållplatsen, och då kan man ju lika bra köra tvåmans!

Mr H

[Cero]

Även om samhällsklimatet i ett villaområde som Mälarhöjden skulle tillåta ett barn att åka ensam sista hållpalatsen till sitt dagis skulle det aldrig tillåtas av skäl som att:

• En chef kan inte tillåtas ge sin sekreterare sådan förmån (facket skulle anse det osolidariskt, Skatteverket skulle anse det skattepliktigt och det finns nästan inga sekreterare längre)
• En chef kan knte beorda en anställd att göra så som bussföraren gjorde (sällan samma förare varje dag, står inte i avtalet, facket opponerar sig)
• Det är FARLIGT (finns ingen hållplats där)
• Det oplanerade stoppet ingår inte i entreprenörens uppdrag enligt avtalet.

Var det bättre förr?

[Wetjo]

Känns ineffektivt att sitta av tiden mellan passen, men det var väl så man gjorde förr. Måste ha varit bättre för alla parter att köra första passet och därefter gå över till annan linje och överlåta andra passet till någon som kört annat innan/skulle köra annat efter. Var man helt bunden till linje per dag i SL-trafiken (upp till linje 199) förr? Linjer med högre nummer hade väl redan då andra principer än stadslinjerna?

På SL-västra Var det många "linjerena" tjänster. Du kunde sitta flera år på 509, 510, 515, 540, 541 osv... Kom det sedan en dag, när TM ville att du skulle köra en annan linje så sprack det. Du hittade inte!

[Wetjo]

Nytt o gammalt i Kallhällsgaraget 861230. Undrar hur vagnutsättning där gick till?
5494 6876 5496 och 6899

Tror att 5494 & 5496 har hamnat på A-rampen av misstag. Det var H80:s ramp, medans vi höll på att byta...
Vissa förare åkte in i garage för matrast. Fem kilometer tomkörning från Jakobsberg till Kaga... Gör det idag, om du vågar!
Som ordinariebussar på natten hade vi H10:or, bl a 6679 och 6677. 6679 traffade en lastbil i Rinkeby, så den var "sjuk" ett tag.
H80 gick som förstärkning på helgnätterna och som reservvagnar, om ordinarie H10 var borta.

Vagnutsättningen gick med papper och penna.
H80 gick ca 17 timmar på en tank och Scaniorna höll ca 20 timmar...
Det vanliga var att alla bussar gick ett helpass och ett halvt delat pass. Alltså 11 - 14 timmar.
En enda gång på 12 år fick jag soppatorsk. En solig sommardag, fick jag sitta på en grässlänt o vänta på verkstaden...
Det var så vi räknade. Alla tjänsterna hade fasta bussar, om inget hänt.
När jag prickade av mig hos TM (=Trafikmästaren) kunde jag säga inventarienumret, så fick jag veta vilken tjänst jag hade. 

PS Om jag inte minns fel, tillhörde den gröna Vazen en förare som kallades "Cykel-Johan"...

[HJP]

Även om samhällsklimatet i ett villaområde som Mälarhöjden skulle tillåta ett barn att åka ensam sista hållpalatsen till sitt dagis skulle det aldrig tillåtas av skäl som att:

• Det är FARLIGT (finns ingen hållplats där)

Var det bättre förr?

****
Inget svar på om det var bättre förr, men stelbent eller inte, så kan man naturligtvis inte godkänna att bussarna stannar lite här och var.
En gång fick jag förklarat för mig, att ingen försäkring gäller utanför hållplatsområdet. Om den av-/påstigande, halkar och skadar sig, så ligger troligen föraren illa till. Alternativt, att SL får betala "ur egen ficka", istället för att föräkringsbolaget gör det.

HJP

[JDS]

****
Inget svar på om det var bättre förr, men stelbent eller inte, så kan man naturligtvis inte godkänna att bussarna stannar lite här och var.
En gång fick jag förklarat för mig, att ingen försäkring gäller utanför hållplatsområdet. Om den av-/påstigande, halkar och skadar sig, så ligger troligen föraren illa till. Alternativt, att SL får betala "ur egen ficka", istället för att föräkringsbolaget gör det.

HJP

Inte den där gamla skrönan nu igen...

Det där är kvalificerat dravel som förarinstruktörerna på SL pysslade med för att få folk att göra som de blev tillsagda. Det har alltid varit antingen eller, tillåtet eller förbjudet, på SL. Inget självständigt tänkande alls.

Det är precis lika tillåtet att stanna för av- och påstigning med en buss var som helst som det är med en personbil. D v s där stoppförbud råder får man inte göra det, men i övrigt är det i princip fritt fram. Naturligtvis gör man det inte där det är farligt att kliva av eller där man är i vägen.

[Göran Westman]

SJ Bussar som visas i inlägget hörde hemma i Uppsala. De hade bussar över pga att det var mindre skolbusstafik då och Hornsberg hade bara turistbussar vilket inte var så lämpligt i stadstrafik.

[Gunnar D]

****
Åkte från Gillegatan varje morgon, från hösttermingnen 1960, t.o.m. vårterminen 1963. Det var alltid samma förare, och man behövde inte visa sitt kort för honom. Då gick det Capitol på linjen. Spårvagn 16 till Årstadal och Metropol på linje 70 till Virkesvägen i Hammarby industriområde, där yrkesskolan låg. En filial till skolan på Polhemsgatan, på Kungsholmen.

HJP

Det bör vara samma förare jag lärde känna sommaren -63. Han hade fotokopieringsservice på bussen. Resenärerna lämnade in sina svartvita rullar som han framkallade och kopierade och som sedan avhämtades på bussen! Även jag var en stadig kund hos honom 1963-64. Minns ej hans namn men han bodde i Segeltorp. Vid ett tillfälle körde han t.o.m. hem med bilderna till mig, dock ej med Capitolen!
/Gunnar

[HJP]

Inte den där gamla skrönan nu igen...

Det där är kvalificerat dravel som förarinstruktörerna på SL pysslade med för att få folk att göra som de blev tillsagda. Det har alltid varit antingen eller, tillåtet eller förbjudet, på SL. Inget självständigt tänkande alls.

Det är precis lika tillåtet att stanna för av- och påstigning med en buss var som helst som det är med en personbil. D v s där stoppförbud råder får man inte göra det, men i övrigt är det i princip fritt fram. Naturligtvis gör man det inte där det är farligt att kliva av eller där man är i vägen.

****
Förlåt en yngling! Jag hade ingen aning om att det skulle vara en skröna. Om instruktörerna "dravlade" med den, så är jag nog en som gått på det, men tycker att det låter fullt rimligt att hållplatsområdet är där som av-, och påstigning ska ske.

HJP

[HJP]

Det bör vara samma förare jag lärde känna sommaren -63. Han hade fotokopieringsservice på bussen. Resenärerna lämnade in sina svartvita rullar som han framkallade och kopierade och som sedan avhämtades på bussen! Även jag var en stadig kund hos honom 1963-64. Minns ej hans namn men han bodde i Segeltorp. Vid ett tillfälle körde han t.o.m. hem med bilderna till mig, dock ej med Capitolen!
/Gunnar

****
Snacka om service! Det kanske var bättre förr - trots allt 

HJP

[JDS]

Förlåt en yngling! Jag hade ingen aning om att det skulle vara en skröna. Om instruktörerna "dravlade" med den, så är jag nog en som gått på det, men tycker att det låter fullt rimligt att hållplatsområdet är där som av-, och påstigning ska ske.

Det är nog jag som är ynglingen och "dravel" var kanske ett väl starkt ord. Men grejen är att det från tid till annan har funnits en repressiv kultur som har gått ut på att man inte ska göra något ovanligt, för om då något händer kommer alla att hacka på en och säga att man har orsakat händelsen. Detta är ett av de bästa exemplen på det (ett annat är att man avviker från den fastställda tomkörningsvägen och krockar, vilket naturligtvis är pinsamt men lika gärna kunde ha hänt om man tagit den vanliga vägen).

Naturligtvis är det så att om man stannar vid en hög dikeskant och någon kliver av och halkar och bryter benet så har man all anledning att ha dåligt samvete, men det är fortfarande inte förbjudet. Likaså vore det inte särskilt bra om det utvecklas en kultur där förarna stannar lite här och var för att vara schysta, eftersom det innebär att körtiderna pajar och folk klagar. Det skulle till och med kunna vara sant att det blir svårförklarat i ersättningsfrågan, vilket det onekligen blir om vårdslöshet kommer in i bilden (vilket knappast är fallet så länge vi snackar trottoarkanter).

Men inget av detta kan betraktas som något slags ovillkorligt förbud mot att stanna med en linjevagn någon annanstans än vid en hållplats, och man behöver knappast lura förarna för att de ska inse att det skall undvikas. Så mest av allt är det nog den gamla hederliga Tänk-inte-själv-gör-som-alla-andra-andan som visade sig på detta sätt...