Tidernas bästa vän

[1896]

Gick ur tiden för idag 111126, exakt 10 år sedan, Putte var namnet han bar, var en helgrå Burma katt, la jag mig raklång, kom han som ett skott och la sig på mitt bröst, han blev 23½ år gammal, var född på midsommarafton -78, lustigt nog samtidigt som serie katten Garfield, finns nu i ljust minne bevarad i form av en bild som hänger på väggen ovanför min säng. Vila i frid.     

[swedebear]

Beklagar sorgen som jag gissar att du har burit med dig under 10 år nu. Dock är jag imponerad av åldern som katten vart

[1896]

Tack för det, jag har hört att en katt kan bli 30 år i extremfall, jag kremerade putte, och han som skötte om det hela sa: "-Har katten blivit så gammal, kan du vara säker på att han har älskat dig med." Ord som värmde.  

Var förövrigt en Måndag Putte dog, Garfield hatar ju Måndagar.

[Danne B.]

Beklagar sorgen. Alltid tråkigt när en familjemedlem lämnar en. Oavsett antal "tassar".

Jag tycker det här är en fin och tänkvärd liten berättelse:

"Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...

Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.

Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt."

Källa: http://www.petloss.com/rbswedsh.htm

//Danne

[yngrot]

Det citatet läste jag häromdagen på en blogg där en av hundarna tragiskt nog blev överkörd.. 

[Björn Forslund]

Ja, det känns tryggt att man får möta sina saknade fyrbenta vänner igen, förr eller senare.
Jag fick avliva en 10 mån valp i somras, efter en olycka, och det känns fortfarande, varje dag. Hon dog i mina armar hos veterinären, och när blicken slocknade, det kommer jag aldrig att glömma.

[yngrot]

Ja du Björn det där känner jag igen från förra året då jag var tvungen att avliva min hund som jag haft i 6 år .. var bland det värsta jag varit med om .. hon låg i mitt knä när jag satt på golvet .. ja usch blir lessen fortfarande

[Björn Forslund]

Ja du Björn det där känner jag igen från förra året då jag var tvungen att avliva min hund som jag haft i 6 år .. var bland det värsta jag varit med om .. hon låg i mitt knä när jag satt på golvet .. ja usch blir lessen fortfarande

Det är otroligt vad man fäster sig vid dem. Bianca var hela familjens lilla kelgris. Så duktig, puffade försiktigt på mig på natten för att tala om att hon behövde gå ut o uträtta behov.
Jag häller med dig. Avlivningen var det värsta jag varit med om hittills i mitt liv, särskilt som det till en början såg lovande ut efter operationen. Hon hade brutit ett bakben.

[1896]

Beklagar sorgen. Alltid tråkigt när en familjemedlem lämnar en. Oavsett antal "tassar".

Jag tycker det här är en fin och tänkvärd liten berättelse:

"Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...

Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.

Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro.

Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda.

Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

DU har blivit upptäckt och när du och din älskade vän möts, kastar ni er om varandra i outsäglig lycka, för att aldrig mer skiljas åt. Överlycklig slickar han dig över hela ditt ansikte medan din varma hand åter smeker hans älskade huvud och ännu en gång ser du in i dessa trogna ögon, som så länge saknats i ditt liv, men alltid funnits i ditt hjärta.

Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro...för att aldrig mer skiljas åt."

Källa: http://www.petloss.com/rbswedsh.htm

//Danne

Ja, man vill ju gärna hoppas.... 

[Susanne]

Det känns bra att läsa att det finns gom som har känslor för djur här på forumet. Jag uppfattades som nästan knäpp av en arbetsgivare då jag behövde åka till vetrinären med min katt (sista dagen i hans liv) som jag och mannen fick ta bort för 11 år sen. Det lättar med tiden och tårarna blir mindre ju mer åren går, men det finns går inte långt mellan gångerna som man jämnför andra katter med den katt som vi hade. Saknad kommer han alltid at vara.

[groenis]

Hade en platschef på Råsta som gav mig ledigt när min tax lämnade in efter 19 år,Han var lika stor djurvän som jag och insåg att en ledsen förare inte är bra i trafiken.

Nu jagar jag mest min "buskatt" som försöker riva lägenheten för mig när vi inte åker bil eller hälsar på hos mina föräldrar så
att hon får vara katt ibland och jaga höstlöv eller de andra familjekatterna .

/Lennart

[Camilla]

Det är hemskt att bli av med sitt husdjur.
Jag blev tvungen att avliva min katt 2008 efter att han fått cancer i magen och det var inte roligt och jag tror nog aldrig att jag har gråtit så mycket i mitt liv  fast jag gjorde det för kattens bästa, hon blev 15 år
   

[Mustman]

En av våra katter fick bara bli fem år, eftersom en granne tänkte att det vore intressant att se om det går att träffa en katt mer luftgevär... kulan gick upp längst ryggraden. Tyvärr dog hon inte på en gång utan försökte hem. Hon avled på vägen... Fruktansvärt

[Björn Forslund]

En av våra katter fick bara bli fem år, eftersom en granne tänkte att det vore intressant att se om det går att träffa en katt mer luftgevär... kulan gick upp längst ryggraden. Tyvärr dog hon inte på en gång utan försökte hem. Hon avled på vägen... Fruktansvärt

Hoppas bara innerligt att denne "granne" fick sota för tilltaget. Ordentligt.

[bjorn_k]

En av våra katter fick bara bli fem år, eftersom en granne tänkte att det vore intressant att se om det går att träffa en katt mer luftgevär... kulan gick upp längst ryggraden. Tyvärr dog hon inte på en gång utan försökte hem. Hon avled på vägen... Fruktansvärt

Nä fy faan... Idioter finns det gott om tur att det faktiskt är ännu mer gott om vettigt folk!