hur det var för inte så länge sen

[Trafikar´n]

16 timmars ram, faktiskt arbetat tid=betald tid, för en timanställd eller på övertid. Minsta avdrag 30 minuter men öt per minut.
Alla resor till avlösningsplatsen obetalda, inga villkor på förarplatstemperatur, inga krav på toa etc, man eller kvinna fick lösa det på valfritt sätt men regler o avtal tillät 6 timmar kontinuerlig körning.

  (Detta som ett svar på ett PM, som även besvarad på sedvanligt sätt men som var det första som reagerade till mig på min lilla ordlek på en klassisk dikt)

[Christer K]

Kan ju bara hålla med började i yrket 1976 och det var inte bättre då, förarplatsen = korsdrag, rast efter 6 timmar minst en gång i veckan. I övrigt så fanns inte toa vid varje hpl utan vid vissa, en gång kom komandogruppen tre röda springades, då jag på toa gick larmet. Men vi hade lov att öppna men de hade glömt att tala om att det endast gällde dagtid och vardagar.
/ Christer

[yngrot]

Jag började 1977  men vissa saker var bättre förr... Det var mindre stress, folk hade lite mer respekt för föraren .. och arbetstiden var kortare 36 tim. 15min per vecka... Statusen var bättre och lönemässigt låg vi rätt bra till i förhållande till många andra yrken...

[lil-sis]

16 timmars ram, faktiskt arbetat tid=betald tid, för en timanställd eller på övertid. Minsta avdrag 30 minuter men öt per minut.
Alla resor till avlösningsplatsen obetalda, inga villkor på förarplatstemperatur, inga krav på toa etc, man eller kvinna fick lösa det på valfritt sätt men regler o avtal tillät 6 timmar kontinuerlig körning.

  (Detta som ett svar på ett PM, som även besvarad på sedvanligt sätt men som var det första som reagerade till mig på min lilla ordlek på en klassisk dikt)

Men är det faktum att en del saker var sämre förr en orsak till att acceptera det som inte är bra idag? Det känns lite lätt bakåtsträvande.

Och toa på varje hållplats har iaf inte vi idag heller  (inte ens på varje ändhållplats och på några linjer inte alls. Fast det går ju att planera i förväg  ).

Det jobb jag än så länge haft längst (dryga fem år) var ensambemannat i minst åtta timmar i sträck. Första halvåret eller så var toabesöken precis innan man klev på och efter man klev av. Sen lärde man sig att gå ifrån ändå. Men rast? Nä.