Hemlig spaning utanför banken i Gnosjö

[Hans Fredriksson]

Säkert fler än jag som väntar på Staffans bilder från årets Smålandsrunda.
Revisorn i Gamla 45-an har säkert visst besvär med att redovisa 35 454:50 vid hemkomsten.
Kanske ordnade det sig, tillhygge fanns.

[David S]

Är det en biljetmaskin nere i hörnet på första bilden? Ser ut som en mindre kassaaparat.

[Staffan Sävenfjord]

Är det en biljetmaskin nere i hörnet på första bilden? Ser ut som en mindre kassaaparat.

Ja, det är Västtrafiks nya biljettmaskiner. 
Nej, allvarligt talat så är det en gammal klassisk biljettmaskin som fanns i många bussar in på 1960-talet, då de betydligt smidigare Almex-maskinerna kom. Bland annat SJ använde dessa men också många privata bussbolag. En sådan här mackapär väger 40 kilo. Normalt så slapp dock bussföraren släpa på den, men det förekom vid SJ att de fick göra det när de bytte buss med ett annat distrikt. Dessutom fick de ta av den om den behövde in för reparation och nästa bussförare fick själv släpa på en ny.
Siffrorna på apparaten är 35 för från-hållplatsen, 45 för till-hållplatsen (alla hållplatser hade nummer) så det enda revisorn så småningom skall kolla att sekreteraren (som körde bussen) har redovisat är 4,50. Dock gick resan med vinst eftersom vi vann ett fint pris genom att svara tillräckligt många rätt vid kontrollerna.
För övrigt syns det tydligt på bilden att revisorn behöver gå och klippa sig, vilket han lovat att göra den kommande veckan .

[Göran Westman]

Ja, en gammal National. Dessa såldes sedan till lokaltrafiken på Long Island i USA. Med matriserna från och till samt med priser i kronor och ören. Läste för flera år sedan ett kåseri om detta skrivet i USA men har glömt var.

[Kenny S Ericson]

Under de första åren användes en dylik klump som kassaapparat på Museispårvägen i Malmköping. Då det högsta belopp man kunde slå in var 9 kronor och 99 öre så var det lite svettigt när en grupp tyska turister kom och köpte böcker för många hundra spänn. 

[Staffan Sävenfjord]

Under de första åren användes en dylik klump som kassaapparat på Museispårvägen i Malmköping. Då det högsta belopp man kunde slå in var 9 kronor och 99 öre så var det lite svettigt när en grupp tyska turister kom och köpte böcker för många hundra spänn. 

Det var också problem när bussförarna skulle sälja månadskort på de här maskinerna. Ett sådant kunde redan på tiden kosta cirka 50 kronor och det blev alltså att slå ut fem olika kvitton och så fästa dem i ett förtryckt omslag. Häftapparat ingick alltså i utrustningen.
Märkligt nog var det samma sak på de första Almex-maskinerna, där kunde man bara slå in 9,95. Snart kom dock en ny variant som gick upp till 99,95. Det räckte för att sälja alla förekommande biljetter med ett kvitto. Ja, kanske inte en riktigt stor gruppresa då förstås.
Vill man ha en äkta National-biljett är det bara att titta in i Gamla 45-an, t ex vid Stora torget i Borås på tisdagskvällarna i juni och augusti.