Efter att ha varit nere i trakterna av Ullared och åkt på lite småvägar i trakterna slog det mig att jag inte åkt en enda meter på grusväg. Från en minnesblixt från 80-talet slog det mig dock att ett flertal av vägarna runt Ullared, Mjöbäck, Älvsered, Östra Frölunda och Torestorp med omnejder neråt Kalv var just grusvägar.
Nu var även små vägar asfalterade eller belagda.
Nu är ju detta södra Sverige och finns det verkligen inte kvar grusvägar i dessa trakter som ju dock ändå får karakteriseras som glesbygd
/Bengt
Många vägar beläggs ju med oljegrus och andra asfaltsliknande saker...
Annars finns det grusvägar i Nacka :)
Det är väl mindre grusvägar ju längre söderut man kommer? Åkte en gång runt i Skåne och där var det inte mycket grusvägar. Även riktigt små och smala vägar hade asfalt. Här i Uppsala är det däremot betydligt vanligare med grusvägar. Det roliga är att vi faktiskt har några enstaka grusvägar i vissa villaområden i själva Uppsala
Men vi räknas ju oftast inte heller som södra Sverige ;)
Sedan är det inte ovanligt om man åker ut en bit på landet att det är grusvägar. Motsvarigheterna till dessa små grusvägar i här i Uppland skulle nog ha asfalt i sydligare landskap
Men jag har fått uppfattningen när det gäller Sveriges sydligare landskap att det är dåligt med grusvägar i Skåne och Halland medan de är betydligt vanligare i Småland. Gissar på att Småland kan ha i samma omfattning som t ex Uppland eller ännu nordligare landskap
Rent allmänt så är vägarna i Hallands län (obs) renoverade och asfalterade. Däremot är det gott om grusvägar i P-län. Du har haft tur som åkt på asfalt. Åkte några på min semester och nog finns det gott om grusvägar. Älvsered-Torestorp är asfalterad.Den ännu mera trafikerade vägen Torstorp- Kovra är asfalterd med dålig linjeföring. Strömma- Haratången är grusväg.Dock någon km nära Strömma är asfalterad. Ett flertal vägar i området kring Håcksvik har asfalt. Men det finns grusvägar också i området.
När jag 1983 på sommaren åkte linje 744 kungsbacka-Björketorp så var det bra väg i Halland med när det blev länsgräns blev det grus och en mycket smal väg. I sområs åkte jag denna väg. Från Fotskäl går en smal väg med mötesplatser. Den är asfalterad. Där första bussägaren som körde på linjen bodde stod en mindre MB buss för 19 personer. Vägen var smal och krokig ända till Hallandsgränsen. Här körde Valfrid Olsson och senare Lidberg till 1992-juni. Vägen emellan Haratången och Strömma är dålig och har grus. Här körde 1952-1967 SJ på linjen Kinna-Haratången-Överlida-Prekebo-Älvsered. En tid med godsbuss. När man åker personbil så är det mycket svårt att föreställa sig att bussar en gång gick på så dåliga vägar. För att inte tala om lastbilar. Ändå måste nog lastbilar köra där eftersom det ligger timmer nära vägen. Sören S
Citat från: S Svensson skrivet 07 augusti 2007, 19:51:37 PM
När jag 1983 på sommaren åkte linje 744 kungsbacka-Björketorp så var det bra väg i Halland med när det blev länsgräns blev det grus och en mycket smal väg.
Det är ganska roligt ibland när man åker över länsgränser på småvägar. Ibland märker man en väldigt stor skillnad på standard. På ena sidan gränsen kan vägen vara asfalterad medan den på andra sidan blir grusväg. Ibland kan man också märka en tydlig skillnad på asfalterade vägar där den kan vara jämn och fin i gott skick på ena sidan medan den på den andra sidan kan ha dålig och sprucken asfalt som kan vara full av hål och liknande
Citat från: Niklas Bygdestam skrivet 07 augusti 2007, 20:09:55 PM
Det är ganska roligt ibland när man åker över länsgränser på småvägar. Ibland märker man en väldigt stor skillnad på standard. På ena sidan gränsen kan vägen vara asfalterad medan den på andra sidan blir grusväg. Ibland kan man också märka en tydlig skillnad på asfalterade vägar där den kan vara jämn och fin i gott skick på ena sidan medan den på den andra sidan kan ha dålig och sprucken asfalt som kan vara full av hål och liknande
Fanns en liknande utanför Lindesberg.
Vägen mellan Rv50 och Siggebohyttan, där var det bara asfalterat fram till grustäkten (eller bergtäkt eller var), sen var det grus, men nu är det asfalt hela vägen. Lite synd. Var kul att köra lite grus med bakhjulsdrift :)
Citat från: Lars Ödlund skrivet 07 augusti 2007, 12:58:44 PM
Man får nog gå ner från allmänna till väldigt enskilda vägar för att hitta grusvägar i vägnätet, liknande förhållanden råder tex på Öland o Gotland, de flesta vägar med statsbidrag eller kommunala bidrag är belagda, de som inte är det är väldigt lätträknade eller är vägar som enbart betjänar ett fåtal hushåll.
//Lars
Var på Gotland i November, och hittade en grusväg på en knapp mil och några kortare bitar till, men de var nog enskilda skulle jag tro, i Stockholms län finns inte många kilometer grusväg på allmän väg, däremot finns ett antal fina enskilda vägar med grus. Tyvärr är ett flertal av dessa stängda för genomfart. (Fast det kan man egentligen förstå, annars skulle väl alla stadsjeepar komma dit och köra sönder dem ;)).
Ett tips ! På Vägverkets hemsida finns en databas med Sveriges vägnät adress:
http://gis.vv.se/belag/viewer.htm
Man får markera vad som skall visas på kartorna. Det är först när man zomar in som det "småa" vägnätet dyker upp
Citat från: Staffan A skrivet 08 augusti 2007, 23:27:11 PM
Ett tips ! På Vägverkets hemsida finns en databas med Sveriges vägnät adress:
http://gis.vv.se/belag/viewer.htm
Man får markera vad som skall visas på kartorna. Det är först när man zomar in som det "småa" vägnätet dyker upp
Den var rolig att titta i! Men tyvärr är den på sina ställen lite dåligt uppdaterad. I Uppsala finns inte nuvarande E4 med utan bara gamla
Citat från: Niklas Bygdestam skrivet 09 augusti 2007, 00:20:48 AM
Den var rolig att titta i! Men tyvärr är den på sina ställen lite dåligt uppdaterad. I Uppsala finns inte nuvarande E4 med utan bara gamla
http://test.vv.se/iov/index.aspx (http://test.vv.se/iov/index.aspx)
På den här sidan finns en massa information också, den verkar bättre uppdaterad. (E4 förbi Uppsala finns med)
(Jag får sidan inte att fungera i Firefox, men i explorer funkar det)
Citat från: Bengt Jönsson skrivet 07 augusti 2007, 12:54:05 PM
Efter att ha varit nere i trakterna av Ullared och åkt på lite småvägar i trakterna slog det mig att jag inte åkt en enda meter på grusväg. Från en minnesblixt från 80-talet slog det mig dock att ett flertal av vägarna runt Ullared, Mjöbäck, Älvsered, Östra Frölunda och Torestorp med omnejder neråt Kalv var just grusvägar.
Nu var även små vägar asfalterade eller belagda.
Nu är ju detta södra Sverige och finns det verkligen inte kvar grusvägar i dessa trakter som ju dock ändå får karakteriseras som glesbygd
/Bengt
När jag förra året var på bröllop i obygden mellan Ulricehamn och Jönköping vill jag minnas att det var rätt mycket backe upp och backe ned på oasfalterade vägar för att komma dit vi skulle. Katten kräktes dessutom.
Anders
Citat från: Anders Noren skrivet 10 augusti 2007, 12:37:40 PM
När jag förra året var på bröllop i obygden mellan Ulricehamn och Jönköping vill jag minnas att det var rätt mycket backe upp och backe ned på oasfalterade vägar för att komma dit vi skulle. Katten kräktes dessutom.
Anders
Fast just hemkommen från Värmland så måste jag säga att så många grusvägar som där finns det knappast någon annanstans. Swebus i Arvika lär också ha rekordet i att köra linjetrafik på grusväg. Träffade på en bussnackare i Arvika i går, och han tog mig med på en resa på den smalaste grusväg jag åkt på i en buss i linjetrafik.
Men därmed inte sagt att det inte skulle finnas många grusvägar i Västra Götaland också.
I Ale kommun går över en halvmil av linje 406, som körs av Göteborgs spårvägar (!) på grusväg.
//Jonas G
Citat från: Jonas Gustafsson skrivet 18 augusti 2007, 00:00:44 AM
I Ale kommun går över en halvmil av linje 406, som körs av Göteborgs spårvägar (!) på grusväg.
//Jonas G
Wow! ;D
Var då någonstans mer precist?
/B
Linje 406 går från Kilanda via Ryd till Nol
tidtabell i pdf: http://www.vasttrafik.se/TimeTables/227549b7-aa6a-44d3-99bd-2fae83f2c4ac.pdf
Det är på sträckan Kilanda-Nol som det finns grusväg
Eniro karta:
http://kartor.eniro.se/query?&what=route&mop=yp&searchInMap=2&mapstate=5%3B12.160393293357353%3B57.91803060475162%3B0%3B12.101614848883047%3B57.94536129876485%3B12.219171737831658%3B57.89069991073839%3B612%3B537&mapcomp=%3B%3B%3BKilanda%3B%3B%3B44695%3B%C4LV%C4NGEN%3B%3B%3B%3B%3B12.182197699947665%3B57.93774150966692%3B0%3B0%3B%3BALE%3Bmaps_place.7862.21%3B0&stq=0&pis=0
Hehe, kan inte låta bli att le lite grann åt detta ämne!
Ni kanske förstår varför...
/K
Citat från: Staffan A skrivet 18 augusti 2007, 12:53:52 PM
Linje 406 går från Kilanda via Ryd till Nol
tidtabell i pdf: http://www.vasttrafik.se/TimeTables/227549b7-aa6a-44d3-99bd-2fae83f2c4ac.pdf
Det är på sträckan Kilanda-Nol som det finns grusväg
Eniro karta:
http://kartor.eniro.se/query?&what=route&mop=yp&searchInMap=2&mapstate=5%3B12.160393293357353%3B57.91803060475162%3B0%3B12.101614848883047%3B57.94536129876485%3B12.219171737831658%3B57.89069991073839%3B612%3B537&mapcomp=%3B%3B%3BKilanda%3B%3B%3B44695%3B%C4LV%C4NGEN%3B%3B%3B%3B%3B12.182197699947665%3B57.93774150966692%3B0%3B0%3B%3BALE%3Bmaps_place.7862.21%3B0&stq=0&pis=0
men vägen över Kilanda mosse från Nol till Sjövik är ju asfalterad. Däremot har jag för mig att vägen ner till Ryd är en mycket smal grusväg...
Rätt ! Det är sträckan Kilanda - Ryd som är grusväg. Från Ryd och ner till Nol är det oljegrus och närmast Nol asfalt
Sant att det inte finns så många grusvägar i södra Sverige. I Malmös driftområde där jag bor är det nog bara väg 916 i Lunds utkant (går asfalterad igenom Norra Nöbbelövs kyrkby fram tills man passerat viadukten under VKB, därefter blir vägen grusväg i nästan en kilometer) vad jag kan komma på som är grusbelagd allmän väg. Den är dock så hårt trafikerad av bilister sedan viadukten öppnade efter VKBs ombyggnad att jag tror gruset lever på nådatid.
Däremot har det skett otroliga standardförbättringar de senaste decennierna utan att man riktigt tänkt på det även efter oljekrisen, vilket jag märker inte minst varje gång jag åker till trakten där min fars släkt kommer ifrån östra Småland. Fram till tidigt 1990-tal var det bara tre vägar av sex ut ur byn som var asfalterade eller belagda med oljegrus, men sedan tio år tillbaka har samtliga vägar någon sorts permanent beläggning. Ingen av dessa vägar har iofs breddats men de är åtminstone belagda och försedda med mötesplatser vilket är skillnad mot innan. Enligt "Vägen som kulturarv : värdefulla vägar och vägmiljöer i Kalmar län" som kom 1999 asfalterades två tredjedelar av alla grusvägar som fanns i länet 1990 under åren 1990-1998. Sedan dess vet jag ett par vägar som asfalterats, bland annat ledde bygget av nya väg 35 utanför Gamleby att den gamla grusvägen som slingrade sig igenom Fästad delvis blev en del av den nya vägen och delvis blev enskild väg. Kan dock inte uttala mig om Kalmar är ett typiskt län inom denna utveckling, men jag vet att Gotland asfalterade sina sista allmäna vägar under samma tid så åtminstone i södra Sverige borde andelen grusvägar ha minskat rejält de senaste två decennierna. Stormen Gudrun torde rimligen ha lett till att ytterligare asfalteringar skett i mörkaste Småland.
Enligt boken "Vägen vi verket" som återigen handlar om Vägverket i Kalmar län var det främst överblivna vintervägsanslag under ett par milda vintrar på 1970-1980talen som gjorde att de kunde asfaltera så många grusvägar som de gjorde, ibland uppåt tio mil per år med främst Y1G-beläggning som är en billigare sorts beläggning än traditionell asfalt. När man läser en sammanfattande verksamhetsrapport över Vimmerbys område 1974 blev jag riktigt förvånad över att endast ca en tredjedel, tolv av trettiofyra mil, av de vägar de hade ansvar för var på något sätt belagda. Det vill säga gav man sig bort från riksvägsnätet så var det så gott som nästan alltid säkert att man hamnade på en grusväg där fordonen dammade sönder tvättställningar och husfasader.
Intressant läsning och fakta!
men, finns det överhuvudtaget kvar någon allmän väg, Riksväg eller Länsväg i Sverige som fortfarande är utan "permanentning"? Eller någon annan väg med mycket och "tung" trafik ?
Även vägarna till "vägs ände" långt uppe i Lapplands inland är ju asfalterade. Exv vägen till Ammarnäs, Kvikkjokkvägen och vägen till Nikkaloukta. Vägen till Ritsem var dock har jag för mig grusväg senast jag färdades där men det var allt några år sedan.
/Bengt
Enligt Vägverkets bok "På Väg" från 1991 asfalterades den sista riksvägen 1989 utan att nämna var i landet den låg. Torde ha varit någonstans i Norrland kan jag tänka, nuv. E45 lär på långa sträckor ha varit grusväg tämligen sent. I samma bok förekom en tabell över hur många kilometrar av det allmäna vägnätet som staten ansvarar för, alltså inte de enskilda vägarna med statsbidrag, som var permanentbelagda med oljegrus, asfalt eller betong. Först 1979 var den andelen större än andelen grusvägar och redan 1990 var omkring två tredjedelar av det allmäna vägnätet permanentbelagt. Stämmer det att Kalmar län ligger på riksgenomsnittet så borde andelen ha ökat ännu mer sedan dess till kanske nånstans kring 80-85%.
I Motormännens kartbok från 1965 finns en karta över alla riksvägar och större länsvägar som var belagda respektive grusväg. Som jag minns det (har inte boken framför mig dessvärre) var alla riksvägarna i bägge Skånelänen, Göteborgs- och Bohuslän samt Stockholms län asfalterade/permanentbelagda. I övriga län var det lite mer siochså med det hela, långa sträckor med grusvägar fanns i skogslänen i både norra och södra Sverige.
Citat från: Bengt Jönsson skrivet 23 augusti 2007, 18:39:25 PM
Intressant läsning och fakta!
men, finns det överhuvudtaget kvar någon allmän väg, Riksväg eller Länsväg i Sverige som fortfarande är utan "permanentning"? Eller någon annan väg med mycket och "tung" trafik ?
Även vägarna till "vägs ände" långt uppe i Lapplands inland är ju asfalterade. Exv vägen till Ammarnäs, Kvikkjokkvägen och vägen till Nikkaloukta. Vägen till Ritsem var dock har jag för mig grusväg senast jag färdades där men det var allt några år sedan.
/Bengt
Med allmän väg menar jag de s.k. "sekundära länsvägarna" (som man aldrig nånsin hör en vettig människa pratar om utan enbart stöter på i byråkratiska skrifter) det vill säga länsvägar som utom i undantagsfall inte skyltas och har tresiffriga nummer över 500, som länsväg 916 i norra Lund. Sådana oasfalterade vägar finns det fortfarande gott om.
De primära länsvägarna med tresiffriga nummer mellan 100-499 är sådana som får vägnummer utmärkta och som man oftast pratar som länsvägar ("primära länsvägar" på byråkratiska). Jag tycker mig ha läst en artikel om någon länsväg i Norrland som fortfarande skulle vara grusväg, men kan minnas fel.
Citat från: David M skrivet 23 augusti 2007, 19:37:30 PM
Enligt Vägverkets bok "På Väg" från 1991 asfalterades den sista riksvägen 1989 utan att nämna var i landet den låg. Torde ha varit någonstans i Norrland kan jag tänka, nuv. E45 lär på långa sträckor ha varit grusväg tämligen sent. I samma bok förekom en tabell över hur många kilometrar av det allmäna vägnätet som staten ansvarar för, alltså inte de enskilda vägarna med statsbidrag, som var permanentbelagda med oljegrus, asfalt eller betong. Först 1979 var den andelen större än andelen grusvägar och redan 1990 var omkring två tredjedelar av det allmäna vägnätet permanentbelagt. Stämmer det att Kalmar län ligger på riksgenomsnittet så borde andelen ha ökat ännu mer sedan dess till kanske nånstans kring 80-85%.
I Motormännens kartbok från 1965 finns en karta över alla riksvägar och större länsvägar som var belagda respektive grusväg. Som jag minns det (har inte boken framför mig dessvärre) var alla riksvägarna i bägge Skånelänen, Göteborgs- och Bohuslän samt Stockholms län asfalterade/permanentbelagda. I övriga län var det lite mer siochså med det hela, långa sträckor med grusvägar fanns i skogslänen i både norra och södra Sverige.
Framför mig ligger "M:s Vägvisare" från 1957 och där kan man se vilka större vägar som har beläggning eller inte. Hela Riksettan från Hälsingborg(!) till Stockholm är belagd. Likaså riksväg 13 till Axmartavlan där det kommer en lång grussträcka upp till söder om Söderhamn. Dagens E22, dvs f.d E66 f.d Riksväg 15 f.d Riksväg 4 är belagd i Skåne och Blekinge men saknar på långa sträckor beläggning längs med Smålandskusten. Denna sträcka har jag för mig blev dock helt och hållet ombyggd och nydragen i slutet av 50-talet början av 60-talet.
Rikstvåan, dvs dagens E6 har beläggning upp till Dingle där det förekommer några grusträckor. Likaså en bit söder om Strömstad.
Rent generellt kan man säga att den tidens större huvudvägar var belagda söder om en linje Gävle - Örebro - Göteborg. E45, dåtidens riksväg 7 var grusväg mellan Lilal Edet - Trollhättan och E20, dåtidens riksväg 6 var grusväg på sträckor norr om Alingsås och förbi Vara. Likaså var dagens R40, dåtidens riksväg 5 grusväg mellan Ulricehamn - länsgränsen P / F samt som tidigare nämnt om riksväg 4.
/B
Det låter rätt rimligt det du beskriver. Redan på 1930-talet hade AK-arbeten gjort att större delen av vägen längs Blekingekusten redan var belagd med gatstenar och i Skåne med betong. I Småland var det däremot en annan femma som sagt, men jag kan nog nästan svära på att riksfyran belades redan innan den nya vägen mellan Oskarshamn och Västervik blev klar under tidigt 1960-tal. Den nya vägen mellan Oskarshamn och Västervik drogs rätt igenom ett bergigt och obefolkat landskap nära kusten i etapper. Sist blev vägen mellan Botorpsström och Blankaholm klar 1966. Denna milslånga sträcka innebar att man sparade en mil på att inte åka långt västerut in igenom Hjorted så det var helt klar en stor vinst för trafiken. En sträcka som inte blev av men som hade inneburit besparing av körning på ca en mil var att dra riksvägen mellan Almvik - Gladhammarskorsningen där rv33 från Vimmerby stöter till. Som E22 och riksvägarna alltid har gått där så tvingas man åka i en lång båge österut mot Västervik och sedan har man ändå över en halvmil från riksvägen för att köra in till Västerviks centrum. Västervikspolitikerna har alltid varit emot en sådan lösning eftersom man fruktat att all trafik och näringsliv skulle gått staden förbi. Med dagens miljödebatt kanske man skulle fokusera på hur mycket miljön skulle tjäna på att de långväga landsvägstransporterna mellan sydöstra Sverige och Stockholm får en uppenbar vägförkortning.
Tidningen Riksettan K-märkte vägen mellan Oskarshamn - Ishult - Hjorted - Västervik och jag kan bara hålla med om att det är helt klart en av de vackraste landsvägarna i hela Sverige. Sedan kriget är den välförsedd med parkeringsfickor för att fylla på träkol till gengasaggregatet och som omtänksamma vägverksmän efterhand asfalterat så vägen är helt klart lämpat för fotografer. Synd att man inte annonserade om denna "scenic route" för turister redan för tio år sedan medan macken i Ishult och ICA i Krokstorp ännu fanns kvar, idag finns inte en enda form av service kvar längs med vägen.
Citat från: David M skrivet 23 augusti 2007, 20:38:26 PM
Det låter rätt rimligt det du beskriver. Redan på 1930-talet hade AK-arbeten gjort att större delen av vägen längs Blekingekusten redan var belagd med gatstenar och i Skåne med betong. I Småland var det däremot en annan femma som sagt, men jag kan nog nästan svära på att riksfyran belades redan innan den nya vägen mellan Oskarshamn och Västervik blev klar under tidigt 1960-tal. Den nya vägen mellan Oskarshamn och Västervik drogs rätt igenom ett bergigt och obefolkat landskap nära kusten i etapper. Sist blev vägen mellan Botorpsström och Blankaholm klar 1966. Denna milslånga sträcka innebar att man sparade en mil på att inte åka långt västerut in igenom Hjorted så det var helt klar en stor vinst för trafiken. En sträcka som inte blev av men som hade inneburit besparing av körning på ca en mil var att dra riksvägen mellan Almvik - Gladhammarskorsningen där rv33 från Vimmerby stöter till. Som E22 och riksvägarna alltid har gått där så tvingas man åka i en lång båge österut mot Västervik och sedan har man ändå över en halvmil från riksvägen för att köra in till Västerviks centrum. Västervikspolitikerna har alltid varit emot en sådan lösning eftersom man fruktat att all trafik och näringsliv skulle gått staden förbi. Med dagens miljödebatt kanske man skulle fokusera på hur mycket miljön skulle tjäna på att de långväga landsvägstransporterna mellan sydöstra Sverige och Stockholm får en uppenbar vägförkortning.
Tidningen Riksettan K-märkte vägen mellan Oskarshamn - Ishult - Hjorted - Västervik och jag kan bara hålla med om att det är helt klart en av de vackraste landsvägarna i hela Sverige. Sedan kriget är den välförsedd med parkeringsfickor för att fylla på träkol till gengasaggregatet och som omtänksamma vägverksmän efterhand asfalterat så vägen är helt klart lämpat för fotografer. Synd att man inte annonserade om denna "scenic route" för turister redan för tio år sedan medan macken i Ishult och ICA i Krokstorp ännu fanns kvar, idag finns inte en enda form av service kvar längs med vägen.
I "M:s Vägvisare" från 1957 är sträckan på Riksväg 4 "streckad" och utmärkt som "under byggnad" på delen mellan Nygård (norr om Oskarshamn) och ca 5km syd Gladhammar.
Men, gick aldrig gamla "riksfyran" genom Ankarsrum? När jag sitter och tittar på kartan tycker jag att det verkar vara det naturligaste.
/B
Nix, riksfyran gjorde en sväng österut från Hjorted mot Botorpsströmmen. Trafiken gick sedan på en damm över vattendraget (kolla på Eniros hemsida så ser du att den fortfarande finns kvar). Orsaken till detta var att innan vägen längs med Mjösjön upp till Falsterbo (som alltså även finns i Småland) och Botorp byggdes åkte man båt hela vägen, vilken sedan drogs med timmerstockar till Stora Flugen längre ned i vattendragets kedja varifrån man sedan paddlade vidare med till Sundsholm (där Ellen Key föddes), så vägen är inte mer än ca 100 år gammal i samband med att hela vattensystemet reglerades. Vägen fortsatte sedan norrut ungefär i samma sträckning som dagens E22 fast igenom Lunds by, där ett gästgiveri med gamla skjutstavlor fortfarande finns kvar. På tavlorna står det angivet avståndet till Sundsholm (där man alltså tog båten), Ankarsrum, Västervik m.fl. platser. Ankarsrum var på den här tiden inget reellt alternativ till den här vägen, inte bara för att landvägen tog längre tid utan för att Ankarsrum var rätt isolerat samhälle innan smalspåret byggdes så det var ingen fördel att åka därigenom. När kommunikationerna sedan förbättrades och vägarna byggdes ut körde man på som man alltid hade gjort så jag kan tänka mig det var därför som vägen kom att bli skyltad riksfyran trots att Ankarsrum vid den här tiden borde ha varit ett likvärdigt alternativ.
Undra månne om det är många skånska nybyggare som härjat i denna del av Småland med tanke på alla Skåne-relaterade namn som finns där (Lund, Falsterbo, Skåne m.fl. namn)?
Ok, dagens väg 33 Vimmerby - Gladhammar, som f.öv. väl är tänkt att bli en del av R40 är ju en relativt ny skapelse och den går ju förbi Ankarsrum.
I Caltex bilkarta från 1963 går denna väg 33 i en nordligare och krokigare sträckning förbi Brotorp och ansluter till Riksväg 15 vid Hjortekrog.
/B
Väg 33 från Vimmerby var tidigare en riktigt urusel väg. Det måste ha varit en sann fröjd när den nuvarande 13-metersbreda vägen över Ankarsrum byggdes för var och en som ofta körde över Blackstad. Tyvärr är den nya riksvägen numera försedd med vägkameror >:(
Överlag är vägarna runtom Västervik otroligt mycket bättre jämfört med bara några decennier sedan. Det är bara riksväg 35 mellan Överum och Åtvid på väg mot Linköping där det är ett helsike att låta två bussar mötas på :P
Men om nu riksväg 4 längs smålandskusten var riktigt usel med grusvägssträckor, smalt och krokigt etc. på 50-talet
Verkebäcksbron blev ju byggd i mitten av 50-talet och det måste varit en mycket skiftande standard innan resten av vägen blev moderniserad med nyare, rakare och belagda sträckor.
Typ som en motorvägsbro mitt ute i "ingenting" med smala krokiga grusvägsuppfarter.. ;D
/B
Fullt så illa var det inte. Vägen var belagd till Västervik när Verkebäcksbron stod klar, troligtvis ända så långt som hela vägen till Gamleby vars nuvarande förbifart man började bygga på ungefär samtidigt som bron vid Verkebäck öppnades. Och längre än till Västervik eller Gamleby skulle inte de flesta som kom söderifrån på gamla riskfyran så det hade varit helt onödigt att fortsätta asfaltera ännu längre. Men visst, det var isolerade asfaltssträckor ett tag runtom Västervik innan hela kustvägen asfalterats. Men staden har alltid legat väldans isolerat för landkommunikationsmedel som bilar och tåg likt en blindtarm och återvändsgränd så i det perspektivet är det inte särskilt förvånande egentligen.
Synd att ångbåtstrafiken på östkusten inte moderniserades efterhand. Hade varit spännande om de hade hållit igång en svensk motsvarighet till Hurtigruten längs Smålands kust. Att sjöfarten var viktigare än hästskjutsar i dessa trakter visas om inget annat i att det som sagt bara funnits en enda infartsväg till Västervik (bortsett från vägen över Gränsö som alltid varit liten och obetydlig) och att ingen infartsväg byggdes söderifrån Hörtingerumskurvan mot staden utan har alltid gått i en omväg norrut. Man skulle anlända till Västervik i båt och inget annat, det var snabbare förr i tiden innan biltrafikens genombrott. Jag tror en stor del av förklaringen i riksfyrans urusla skick ligger här i att sjötrafiken spelade en större roll än landvägarna långt in på 1900-talet i dessa trakter.
Go morron.
Roade mig med VV:s karta att ta fram vilka vägar i Västra och Nordvästra Skåne som fortfarande är grusvägar. Ska nog tilläggas att alla nog är vägar med under 250 ÅDT.
I Driftområde Helsingborg finns följande.
1154 Vadensjö-Tullstorp
1206 Högestorp-Väg 108
1219 Konga-Bialitt
1220 Sireköpinge-Norraby
Även Driftområde Malmö har lite grusväg kvar tro det eller ej.
571
576
1181 Trä-Dagstorp
1182 Väg 1181-Dagstorps Kyrka
Tyvärr svårt att få fram vilka vägarna 571 & 576 är i verkligheten.
Mvh
Scaniaolsson
Väg 5XX i Skåne betyder att vägen är någonstans söder om Malmö. 571 och 576 ligger mellan Oxie och Svedala, på ett ungefär, så det är mitt ute på åkrarna och verkar inte leda till några större hussamlingar. Iaf enligt http://gis.vv.se/belag/viewer.htm (http://gis.vv.se/belag/viewer.htm)
Dessutom är många av småvägarna i Göingebygden fortfarande grusvägar enligt samma karta. Men det är knappt någon tänker sig att den delen av landskapet är något annat än Småland så det räknas kanske inte...
Något åt det hållet ja :D .
Skämt åsido det finns en grusvägar i mellanskåne också.
Driftområde Linderödsåsen har bl.a.
1285 Grus mellan Hultseröd & Hultarp
1318
1325 Vägasked-Långstorp (1323)
Faktiskt ganska välskötta vägar.
Det är mest skogens fyrbenta invånare man får se upp för.
Kör dessa vägar ibland i jobbet både i tjänsteärende och i transport mellan uppdrag.
Mvh
Scaniaolsson
Nu när du nämner Linderödsåsen så får det mig att tänka på hur denna fagra, och bortglömda, del av Sverige hittils förskonats från turistangrepp bortsett från den sydöstra överexploaterade utlöparen i Österlen (Brösarps backar och Stenshuvud). Men när jag åkte i de nejderna senast vilket var förra året slog det mig att nästan samtliga bilar var... danskregistrerade. Och mitt ute i skogen i en öppning var det en dansk som byggde sig ett eget fritidshus. Och när jag till sist skulle fråga om vägen (jag och min reskamrat hade oenig uppfattning om var vi var någonstans) så var det en dansk som hade flyttat in i ett litet rött torp som hjälpte oss.
Med ökad turisttrafik beläggs väl även de vägarna så småningom. Eller så går man och väntar på att E22 skall byggas som motorväg tvärs över åsen först, så man får en bekväm ursäkt att hålla asfaltskokaren igång lite till när man ändå är uppe på åsen.
Tja, visserligen lite ur spår nu men jag kan bara hålla med.
Ser själv i området där jag jobbar (längs Rönne Å, stora drag mellan Ö Ljungby till Ringsjön) det är väldigt mycket danskar och tyskar när man kommer precis utanför det stora vägnätet.
Mvh
Scaniaolsson
Citat från: scaniaolsson skrivet 02 oktober 2007, 05:51:56 AM
Tja, visserligen lite ur spår nu men jag kan bara hålla med.
Ser själv i området där jag jobbar (längs Rönne Å, stora drag mellan Ö Ljungby till Ringsjön) det är väldigt mycket danskar och tyskar när man kommer precis utanför det stora vägnätet.
Mvh
Scaniaolsson
Jag tror att detta har den naturliga orsaken att dessa letar efter saker som inte finns hemma, och grus är väl inte precis något som finns i överflöd på vägar varken i Tyskland eller Danmark. ;)
har för mig att jag hamnade på en grusväg nånstanns mellan gisslaved och ambjörnarp....är lite osäker på vart men det var en grusväg ....körde fel och hamnade i ambjörnarp helt appropå inget...